söndag 30 december 2012

Hehehe...

...gött det är, när allt bara snurrar så snabbt runt en så att man knappt hinner reagera.

Det har varit en stressig höst, först en sambo som inte längre vill (igentlig orsak saknas) trots att jag försökt allt. ok, är ingen perfekt människa men va f-n? Har inte haft många förhållanden i mitt liv (typ 2) men just nu känner jag att det kan kvitta, det blir till att återgå till ett destruktivt singelliv...

Sen ytterliggare ett dödsfall i släkten, det får räcka nu är allt jag kan säga om det.

Sen var det jobbet som betedde sig med en makalös uppvisning i dålig tajming och obeslutsamhet. som gjort att det bara för några veckor sedan blev klart hur det blir i framtiden. Jobb kommer finnas men det är verkligen dags att söka nytt, förtroende-kapitalet är slut!

Sen snubblade jag in till en sjukgymnast på grund av en trasig fot (sen 05-06) och hon hittar bara mer och mer fel i min kropp. De fletsa felen härstammar från just fotskadan men inte allt så nu försöker jag (med hennes hjälp givetvis) få ordning på foten-benet-höften-ryggan. Ska bli skönt att ta tag i problemen för uppenbarligen blir man inte yngre.

Men även om kärleken kraschade, jobbet strulade och hälsan inte är på topp så kan jag inte klaga hur mycket jag än vill... för jag har en fantastisk familj och släkt, har ett jobb och mår mycket bra! Jag saknar inte min sambo och tydligen har jag "något" för kela får jag! ;)

På återseende!

/Sebastian



  

torsdag 7 juni 2012

Man...

...kanske skulle överaska!

Ett inlägg till så nära det förra... håller tydligen på att bli en riktigt stor producent av blogginlägg. Jaja, lite mer prodecerande iaf! Skummade igen de gamla inläggen och det skrämde mig lite, inte innehållet utan hur det är skrivet, känns som om det är någon annan som suttit vid tangentbordet ibland. En lite konstig känsla att man glömt vad man skrivit och kanske till en viss del vad man har upplevt... var det inte viktigare än så? Har jag inte lärt mig någonting? Vart är jag på väg?

Sådana frågor är inte alltid så roligt att ha snurrandes i huvudet när man försöker leva ett svenne liv... sånt kan helt enkelt störa ens planar på att acceptera sin situation och förbereda det långa livet där man bara finns och inte gör något väsen av sig...

VILL INTE DET! Har INTE levt färdigt... *mutter*

Det är jäkligt spännande (när man tänker så här) att ens små små val tidigare kan få gaaanska stora konsekvenser senare (nej, det är inte ett barn på väg)... speciellt när man är en feg rackare som helst inte vill förstöra något som KAN bli underbart! Tänk om man vore utan samvete, eller iaf kunde slå det av ibland så man utan motstånd kan göra det som känns bäst för en själv.

Nu kanske mitt härliga jobb snart bjuder på en helvetes spark i baken och det kanske man tacksamt ska ta emot och låta det bli startskottet till en ny inriktning! Men antagligen kommer man bara lunka på och se åren flyga förbi och ens färäldrar bli äldre...

...crap... mitt batteri!

Återkommer kanske senare.

/"Sebastian"

lördag 28 april 2012

Det var då själva fan...

...att det ska våra så svårt att skriva regelbundet! Är inte den som åtar mig uppgifter för att bara lite senare skita i dem. Detta gör att "bloggen" finns där i bakhuvudet och gnager, speciellt som jag sagt till andra att "hur svårt kan det vara?" Känns ganska mycket som om jag skjutit mig själv i foten i den frågan men vad gör det, den här bloggen finns bara för mig.

Var tvungen att läsa vad jag skrivit sist för att ha ett hum om var mitt liv var någonstans. Nästan sist skrev jag följande...

Kärlek: OK
Hälsa: OK (lite tung men ändå!)
Jobb: Fel


Det känns ganska tråkigt att summera sitt liv i dessa tre (bara) punkter men det är ju runt dessa det mesta snurrar och alla punkter påverkar varandra.

Kärlek
Skillnaden mot hur det ser ut nu är inte så stor, har blivit sambo (sedan september) med kärleken i staden som ligger så där härligt långt från jobbet. Den här gången var det inte så mycket analyserande bakom utan det var jag som kläckte idén och vad händer? Jo fruntimret tvivlar... WTF! Här har hon sprungit efter mig och jagat (faktiskt) och helt plötsligt tycker hon att det går för snabbt... ja se kvinnor, kommer aldrig förstå dem men älska dem vanvettigt för evigt! =)

Hälsa
Lite lättare (just nu) med en härlig bonna bränna redan innan sommaren. Hade en härlig så härligt lycklig känsla i bilen igår på väg hem. Solen som värmer upp regnvattnet på vägarna så att det ångar och naturen som omfamnar de snirkliga vägarna igenom det vackra Sverige... på väg hem. Fan va bra det kändes! 

Jobb
Samma arbetsplats men ny enhet med nya arbetsuppgifter gör det behagligare att jobba och när man utifrån ser på den gamla arbetsplatsen ser man vilket dårhus det är. Har varit utomlands igen och jobbat (bara 5 veckor) men även om det känns tillfredsställande att göra det man är bra på så är många människornas situation i landet där jag var så hopplöst så att det ibland känns som om... om... man inte gör nog. Det är inga problem att jobba 24/7 men man måste se sina begränsningar. Det "roligaste" med turen var att man får jobberbjudanden övar tiden. Gött för ens självkänsla att höra att folk vill anställa en för 1.200.000 kr/år (skattat och klart) men så skulle det också innebära minst elva månader i Afrika. Kärleken var måttligt imponerad och sa bara "åk om du vill men förvänta dig inte att jag är kvar när du kommer hem!" Hon har humor hon... =)

Försöker också att hitta andra jobb men det är inte helt lätt, har man för stora krav? Funderar också på att blogga mer en 1 ggr/år men ser inte riktigt syftet...

/"Sebastian"




måndag 14 februari 2011

Ooookej...

...ska försöka summera lite snabbt! Sist jag skrev var i slutet av maj, saker har hänt! Skrev då att livet var ombytligt och att jag fått ett "nytt" arbete eller i alla fall en ny arbetsplats. Tiden på den nya arbetsplatsen var omvälvande, dels för att det var mycket nytt men framför allt för att del av jobbet pågick utomlands under skapligt annorlunda förutsättningar!

Efter hemkomst så trillar nästa polett (stavas det verkligen så?) ner i livets erfarenhetsbank och helt plötsligt står man där men en flickvän... vad var det som hände? Har aldrig varit någon som hugger "första bästa" bland annat för att det "kan ju gå åt skogen"! Efter mycket tänka, gnolande, övervägande, funderande, nött å blött så kom man ju till insikt att... va fan! Våga din lilla räka! Ångrar mig inte det minsta och jag har inte vart så här lycklig på länge! =)

Å här står man nu, tillbaka (börjar jobba igen om 2,5v) på sin "gamla" arbetsplats och en flicka i en stad 35 mil (typ) bort. Låter kanske enkelt men givetvis ska livet inte vara enkelt...

1. Min "gamla, gamla" arbetsplats (130 mil bort) vill att jag ska komma tillbaka till dem efter sommaren.
2. Min "nya, gamla" arbetsplats (0 mil) vill att jag stannar hos dem minst till jul och gärna längre.
3. Min familj (28 mil) vill att jag söker jobb nära dom (det finns ett jag är sugen på) så att jag lämnar min firma då dom tycker den sliter på mig!

Vet än inte vad jag ska göra förutom att jag måste sluta låta jobbet vara viktigare än mitt liv... men samtidigt är mitt jobb mitt liv... orkar snart inte tänka på det!

Sååå...

Kärlek: OK
Hälsa: OK (lite tung men ändå!)
Jobb: Fel


/"Sebastian"

PS. Just ja! En go Alla Hjärtans dag... speciellt DU som behöver det lite extra, älskar dig till tusen! DS

söndag 30 maj 2010

"Ibland händer det..."

Man ska passa sig för att önska något... ibland slår det in! Vi backar lite. Det var ett tag sen jag skrev något här och det beror på något så enkelt att det har hänt en hel del sen sist! Inget så omvälvande som barn, hus eller sambo men väl ett byta (tillfälligt dock) av arbetsplats. Det kanske inte är så speciellt kan tyckas men det är 130 mil mellan platserna... och jag fick 10 dagars förvarning!

Att byta arbetsplats eller arbetsuppgifter är något jag velat ett tag då jobbet som jag hade var... tja, det var inte riktigt det jag ville göra i all oändlighet, mycket slit, lite utveckling! Därför blev jag verkligen glad när en kompis ringde å frågade om jag var intresserad att jobba med honom. Jomenvisst sa jag och lade knappt märke till hans kommentar att omplaceringen kan ske ganska snabbt...

Jag pratade med honom på en måndag, torsdag samma vecka var det klart! Och jag skulle börja om 10 dagar! Något förvirrad försökte jag "avsluta" mitt liv på min gamla arbetsplats (som jag ska tebax till om typ 9 månader... inte lätt men allt blir lättare när man förbereder något man vill göra.

Väl på plats blev det en rivstart, så mycket att få in i huvudet på så kort tid att man genast undrar vad man gett sig in på... men då är det bara att tänka tillbaka på det som var innan å då blir allt mycket lättare! Ett nytt kapitel i mitt liv har börjat, kanske ett kort kanske ett långt, vem vet? Inte jag i alla fall men det är inget som stör...

Med förhoppningar om att snart skriva igen...

... Kram

onsdag 10 mars 2010

Döden...

Döden... det finns olika sidor av det myntet! Det är ett ämne som få förknippar med något positivt. Det är svårt att förstå hur man påverkas av döden. Döden gjorde sig påmind ett par veckor sedan... å som sig bör tas man på sängen. Det behöver inte vara i familjen, eller ens i släkten.... men dödsfall är aldrig roligt.

Å andra sidan är Döden som person/karaktär/mytologisk varelse fruktansvärt fascinerande... någon som hämtar ens själ! Döden i Pratchets böcker är nog den bästa av dem alla...

söndag 24 januari 2010

Jaha...

Det är frustrerande att...

...inte få den kontakt man behöver och vill!
...känna sig otillräcklig för jobbet man har trots att man är bättre än många andra!
...ens far ringer och tipsar om villor att köpa! För bara 1.200.000:- ... ... ...
...inte veta vad man vill göra i framtiden... är livet liksom klart nu?
...inte dricka öl på 12 veckor, det är ju sååå gott!

Happ